En professionell relation

Mitt garn och jag har inlett en professionell relation. Hon har bestämt sig för att detta är ett kortvarigt projekt, och det vore synnerligen oprofessionellt av henne att låta sina personliga känslor inverka på det arbete hon gör. Jag har väl ungefär samma känslor för henne. Så Opal "eld" löper flitigt på, utan att beklaga sig annat än inför sin make över att jag korgplacerat henne bredvid ett synnerligen grönavågenartat garn ("Kan du tänka dig, att jag tror inte ens han hade tvättat sig! Det bara stank av lanolin! Och skulle det skada honom att en endaste gång masa sig iväg till en frisör för att få det där ostyriga krullet ansat?"), medan jag håller tand för tunga inför hennes prudentliga arbetsinsats och oförmåga att föreställa sig ett annat skönhetsideal än att allt skall vara likformigt. Hon är visserligen rätt nöjd med mönstret, som faller henne i smaken, och det uppväger i hennes ögon min nonchalans inför skönhetsfel, som hon tycker borde åtgärdas. Jag nöjer mig med att tänka "bara ett par bussresor till, så är det här projektet slut, bara ett par resor till".

Ett av dessa skönhetsfel är att det blev en maska snett i mönsterrapporten när jag stickade hälen. Det gör att det blir två aviga maskor i skarven mellan mönsterrapporten och sulan på vänster sida, men ingen avig maska i skarven på höger sida. Det gör å andra sidan att det inte syns att minskningen ser olika ut på de olika sidorna, om man följer mönstret. Det är svårt att få bra foton på det i januarimörkret, men jag har iallafall försökt.