Första pulsvärmaren

I våras stickade jag pulsvärmarna ovan, efter att fullkomligt ha förälskat mig i Debbie Bliss pure silk. Men det var inte så himla lätt, silket fastnade i mina nariga händer och i de kanske en aning rostiga stickorna som jag ärvt av farmor (rostfritt stål är inte så himla rostfritt efter en sisådär åttio år...), garnet var som z-spunnet och trasslade därför till sig en hel del under stickningen, och det är möjligt att det inte riktigt var ett mönster som passade (en beskrivning ur boken "pulsvärmare" som jag lånade på biblioteket). Desto bättre funkade garnet den här gången, i ett par Mrs Beeton:
Mindre nariga händer, stickor nummer 4 istället för 2,5, bättre mönster för dem. Det här mönstret kändes som en kul bagatell att sticka, enda ändringarna jag gjort mot mönstret är att silkegarnet (som jag tycker4 töjer sig en del) stickades på nr 4 istället för 4,5, och att själva "resåren" fick vara bara rosa, jag tror inte det hade varit så snyggt med rosa och svart blandat. Det svarta garnet är garnstudios alpacka, jag hade en snutt kvar efter ett par vantar som jag stickat. Svarta pärlor, som legat länge i lådan. Så inget nyinköp för detta projekt, och mitt älskade Noro-garn sparar jag till en annan gång. Det var rätt bra att vänta lite med muddarna, för det var andras kommentarer kring hur lite garn som gick åt som fick mig att våga chansa på att de här småsnuttarna skulle räcka till. Det blev exakt en meter kvar av silkegarnet....